jag saknar min pappa. det händer saker på den här resan som jag inte kan berätta för någon i hela världen, bara för att han slutat existera i den. det händer saker med mig som får ligga på min insida och stelna, just som den glödande lavan på hela denna ö. saknaden driver oss alla vidare hörde jag någongång. saknad är en del av den jag är, ett av de lager du behöver ta dig igenom, en av alla personligheter som byggts upp kring min inre kärna. det är extremt regnigt i paradiset, faktiskt så vaknade jag av stora droppar mot mitt takfönster, obevekliga kaskader av vatten som skapade långa maskmönster över det välvda glaset. jag gick ut och ställde mig i trädgården ett tag, lät det träffa mitt ansikte och blanda sig med mig. jag saknar min pappa idag, i några minuter som ingen förstår mig, ingen riktigt når mig.
ingen är vaken, alla sover. sover genom livet på jakt efter de mest perfekta drömmarna kan ni aldrig gissa vilken sörja som bor i mig, även om jag tänker att neil gaiman säkert skulle vara right on the money. det finns en motpol till allt det ljusa, ingen ska dit igen, ingen ska få mitt mörker.
men pappa. jag saknar dig idag. vila i fortsatt frid, kan inte förstå hur de här sex åren kunnat passera utan dig, men det är väl som du alltid sagt; vi behöver aldrig glömma dem vi älskar, vad vi måste acceptera är verklighetens utfall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar