69

Jag läste högt ur den här bloggen till min mamma igår, det var fint. Hon säger att hon tycker jag har en unik förmåga, en förmåga att fånga en tanke och släppa in andra i den. Hon säger att hon inte alltid förstår men alltid lyckas känna det jag känner. Det kanske var något av det finaste hon sagt till mig?
Jag är på en flygplats, det märks onekligen av, inte bara på de gigantiska flygplan som står parkerade runt om, men energimässigt. Känslan av att var på väg någonstans, men ändå bara infinna sig i det exakta nu;et. Jag känner ett sådant otroligt lugn- det är ovanligt för mig. Jag är ofta lugn på ytan, många har sagt att det är något som beundras hos mig, men de vet inte. Vet inte att jag alltid är nervös någonstans längst in. Ibland kan jag få akutpuls, det är ett roligt fenomen. Jag vet att när jag vill släppa in andra i min nervositet så har jag egentligen bara ett sätt, och de är att be om två fingrar och säga; här, känn på min puls? 
Så trycker jag hans fingertoppar mot den tunna huden på min hals och hoppas på att kunna förmedla vad som vibrerar i mig. Men det slutar oftast bara där, jag kan inte förklara mer.