56

Hej hej hallå, dagboken.
Jag älskar delfiner.
Och breakdance. Jag gråter dock inte av breakdance, det är ett annat älsk. Man kan ha olika, jag har förstått det. Och det är ok.
Jag har tittat på delfiner, så japp, jag har bölat. Men nu ska jag springa iväg för att heja på en gammal kärlek, alltså jag undrar varför jag ens gör det. Han bad mig. Och jag kommer springande som en liten hund. Vaff vaff. Heja dig, liksom. Kändes så konstigt att vi skulle vara i samma stad utan att ses, så jag glömmer väl allt för en stund och drar dit. Plus att det typ är lite skönt att skada sig själv ibland, bara för att veta att jag kommer överleva, det också. Och skulle jag inte göra det, så dör jag och då vill jag tro att jag inte känner något om något längre. Vilket skulle vara en rätt skön omväxling.
Jag är glad att jag skriver här varje dag, även om det blir ologiskt. För mig är det väldigt logiskt. På andra bloggar jag har, har jag stenkoll på vem och vilka som läser, här har jag helt ärligt, ingen aning. Och det gör det kanske ärligare, filterfritt. Jag är ful, och det är ok. Allt är ok. Det är förvillande för många säger att jag är vacker och i några få sekunder så tror jag dem. Men sanningen kommer alltid  fram, med eller utan spegel. Med eller utan.
Men nu ska jag försöka att inte drunkna i mina (nej Ms) byxor och lämna rapport::
Jag har sett spindel-porr, visat människor på Myrornas min buttcrack när jag letade efter en bok, tappat balansen och skrämt en gigantisk tiger (film finns), råkat tafsa M mellan benen på en lokal pizzeria samt hittat en app till min telefon med en walkie talkie (således har jag även suttit för mig själv på spårvagnen och i olika ljudnivåer upprepat 'come in monkeyface, do you copy?' utan något som helst svar från lurjäveln). Det här förhållandet saknar kommunikation, men japp. Det är ok, det med.
Tack och hej, leverpastej.