stenstuds

Trots att sommaren jag precis upplevt varit bortom magi så är det med en lycklig ilning jag denna tidiga morgon inser- vinden (så sällsynt) drar med sig en doft av höst.
Jag älskar hösten, jag är höst. Höst är förnyelsen och tjocka tröjor.
Igår regnade det, vi var i stugan i skogen och jag lyckades med det omöjliga! Jag kastade macka, woho!! Två studs!
Det tog bara hela livet att lära sig, pappa skulle varit stolt.

ren

Plötsligt inser jag att inte minsta flisa finns kvar ens.
Likgiltig till alla försök att förgöra mig, allt är borta, allt är försvunnet.
Och det är glada, djupa andetag. Jag sover och vaknar utvilad- välsingnade varande!

luxation

En armbåge ur led kan vara det mest osköna som hänt mig.
Jag klarar ingenting just nu och bryter ihop, ibland av smärta, ibland av uppgivenhet.
Och jag blir en extremt liten variant av mig själv, hjälplös - vad svårt livet är med bara en fungerande sida. Borsta mitt hår, mina tänder, klipp av mitt linne (alltså tung process att låta någon annan göra det). Skär min mat, vinkla allt till min fördel men först- kom på vad den fördelen är så du inte vinklar fel.
Men smärtan är värst, den är så obeveklig. Jag hålls medicinerad för att få bort de värsta topparna, den släcker mig. Och jag försvinner.
Bit för bit, jag försvinner.

Jag behöver omtanke.

insp

När inspirationen dör, så även du.

orden

-Och sedan? frågade Ray.
-Och sedan, när du avstått från allt frågade han igen, blir du inte tvungen att notera det första avtrycket?

Öknen är en svältkonstnär, den avstår från allt hade Ray sagt.
Senare var han inte riktigt säker på att Ray någonsin sagt det; ibland kändes det som att Ray bara fanns inuti hans huvud.

vax

Noll?! Hur kan det vara noll?
Jag förstår inte och skakar på huvudet i ren... Fascination? Glädje? Förvirring?
Något sådant.
Jag har en ny drog.
Ett ljus.
Typ Yankee Candle med doften 'fluffy towels'. Ny drog, hej hej hemskt mycket välkommen.

Lila eller rosa?

Älskling, jag är så trött. Så oerhört trött att min hårbotten gör ont.
Skriande utmattning som skär genom min hud, har jag ens kvar den?
Ibland svär jag över dig, du stal min nakenhet! Skriker i kudden, vrålar på insidan, hatar dig intensivt du menlösa tjuv. Men ändå, inget har du stulit av mig- allt har du fått och det vet jag i varje andetag.
Älskling, jag är så trött, jag har inte sovit på så många nätter, jag har glömt hur man gör.
Jag kan älska för båda, jag kan mumla det mot din nacke, jag kan slåss i motvind, jag kan vara en stillastående lax i en ström. Alla säger nej, nej till mig för dig, men jag ska viska, mumla, prata, skrika, sjunga, jubla -Ja!
Jag ska vända deras tvekan till ett korus av jakande, jag ska frälsa dem med min kärlek till dig. Och dem ska se oss, kanske lämna dig men inget fattas när du har min kärlek.
Älskling, jag är så trött. Jag dör utan dig, jag förtvinar. Jag har inget när dina ljuds frånvaro är det enda som fyller mig.
Jag är så trött.
I evig kärlek, för evigt din.

salt

Jag längtar efter dig.
Det måste jag vara ärlig om, alldeles sliten och tärd- jag längtar till allt.

drink and post

Jag kanske är full som fan, nionde dagen i rad. Men jag vill att du håller käften och knullar mig som att det inte fanns någon morgondag.
Hashtag: kärlekskrank.
Hashtag: sommar.
Hashtag: uppmärksamhetskåt.

ja

fiska

Naturen - Tess; 27 - 0.

Jag gillar inte: mygg, stickor, barr, grodor, bin, humlor, kroka mask, döda fisk (vem fan metar upp en gädda??).
Jag gillar inte när det åskar när jag sitter i en eka. Jag gillar inte att tappa en åra. (jag gillar att nå den)
Jag gillar inte: blöta löv, nedfallna träd, stenbumlingar, hal mossa, regn, luriga snår (jag blev lurad! Av ett snår!), geggamoja, paddor, huggormar eller gräs eller fågelbajs.
Vidare så är jag verkligen inte ett fan av: rötter, huvudkottar, sluttningar, grus och myrstackar.

Men jag gillar att mata hästar med smultron.

krok

I gryningen beger jag mig iväg, beväpnad med spade och en plastburk jag tidigare haft bearnaisesås i. Lohmanders.
I gryningen beger jag mig iväg efter att ha pussat min äldsta på pannan och vi mumlat till varandra att jag snart är tillbaka.
I gryningen ger jag mig iväg och börjar leta, leta efter oskyldiga maskar att stoppa i min plastburk, och fler blev funna.
Det känns så barbariskt att slita upp dem från deras jordeliv, bara för att kroka fast dem, bara för att mina två små galningar fick idén att de vill fiska.
Så i gryningen, beväpnad med burk och spade, jagar jag mask och medan de fyller min burk och sitt syfte så reciterar jag det Sjunde Inseglet för dem.
Det känns rätt.

-Jag är döden!

-Kommer du för att hämta mig?

-Jag har länge gått vid din sida.

-Det vet jag.

-Är du beredd?

-Min kropp är rädd, inte jag själv. 

(Och du läste rätt.
Jag ska fiska!)

under mitt träd

Det är sommar.
                      Jag är naken.

                                         Jesus aint got nuttin' on me.
                                                                                  Jag gillar rosa.
                                                                                                        Men mest av allt

Så vill jag du ska veta att jag älskar dig.
Oavsett om det är svårt att förstå, kanske allra svårast för mig. Så visste jag nog inte vad det var att älska någon, visste nog inte hur mycket kraft som kan dölja sig i en människokropp. Jag älskar dig. HÖR DU DET DIN ENVISA MUPP. 

Orden blir konstiga för jag har en jesusfylla, (återuppstår på tredje dagen) men känslorna är sanna. Vi har tappat bort varandra, vi har gått vilse och kommer inte hitta hem- det gör oss ändå vackra. Det ska vara så, du ska vara lycklig och jag med. Det är sant, det är fint. 

Men hm, typ... thanks for showing? 

rest

- borttaget av administratören - 

Vissa inlägg publicerar jag och sedan tar jag tillbaka dem till utkast. Det är för att jag vet att om du läser dem så skulle du se mig framför dig, självklart utan saknad eller vemod, du skulle se det där verkliga, riktiga jaget. Och det planerar jag inte att dela av mig med igen. Inte på bra jävla länge.
Jag ser ut som iprenmannen idag. Det är en passande beskrivning.

esprit

You can be my Superman, supernova.

kml

Du räddar mig i drömmen, jag har brutit ett ben och egentligen är det Theodor som ska vara min hjälte, men han springer åt ett annat håll och åker iväg i en kanot.
Jag drar mig fram längst med en tunnelbanespärr, jag ser dig på andra sidan men låtsas inte om det. Du ser ner i golvet, låtsas inte om mig.
Inte förrän du ser att jag är skadad, att jag inte kan gå.
Du säger fuck allt, och tar emot mig precis innan jag faller framåt, raklång. Du håller upp mig i armhålorna, jag kräks blod och du blir rädd för att jag väger så lite.
Du har ett prassligt matpaket som du ger mig, två smörgåsar med leverpastej och en lapp. Du tittar lite blygt under din blonda, flygiga, lugg och säger att du varje dag gjort två extra mackor, till mina barn Fågel och Fnitter. Bara ifall att.
Du har en lapp i matpaketet också, lite för att bevisa att du visst tänkt på mig.
Och där jag har varit rädd att springa på dig så har du varit hoppfull.
Jag säger att jag skulle kysst dig om inte min mun var full med blod, du säger att du älskar blod och är inte rädd för mitt. Stryker bort mitt hår som klistrat sig mot mitt svettiga ansikte och kysser mig ömt. Mitt brutna ben tas om hand, vi får en egen kanot precis utanför Gröna Lund. För vi är tydligen där.
Jag säger förlåt tusen gånger, du säger nej. Du säger att jag säger fel. Du säger det finns inget att förlåta.
Jag vaknar och har panik, du var så himla verklig där i drömmen.
Jag vaknar och har tappat stora tussar av mitt hår. Det är så. Fåfängan slår hårdare än allt annat.

minus

Bortom allt finns ändå bara du. Ett svagt, vibrerande minne- som att inte ta på sig glasögon eller linser på morgonen.
Dimmig, men jag vet du är där.
Du får aldrig dö, du ska leva för evigt.
I mitt bröst, min ständigt flackande låga.

bind

När jag är påverkad av livet och hjältarna borde man binda bak mina händer. Jag skulle ändå skratta fjärilar och stråla vitljus, det är ingen stor sak. Men håll i mig, för fan, håll fast mig ordentligt. Tvinna mitt hår mot dina fingrar och jag är evigt din. Dinaste, finaste.
Jag var egentligen alldeles redo för att lova, jag var det, men lät bli för jag var ofjättrad men ändå så bunden till dig. Jag räcker aldrig, det skulle vara ett skämt. De skulle stanna, viska och peka. Du är ljusår ifrån mig, tusen stjärnsmulor leder inte till dig. I din hand fanns jag, skrovliga husväggar bär mina hudavlagringar. Och vi stannar där, i dunkelminnen som redan tappat sin puls. Hon frågar om jag inte saknar dig och jag frågar vad hon menar. Har vi inte varandra mer?

skulle

Om du kysste mina nyckelben nu skulle du skära dig på dem. De skulle smaka salt.
Jag skulle fnissa, lirka upp ditt huvud och girigt suga i mig din näring. Älskar att kyssa dig, jag blir så komplett då.

fysik

Lutstigt att desto längre mitt fysiska avstånd till dig är, desto djupare blir min kärlek.
Älsket är starkt i den här.

lätt

Jag skulle vara så lätt för dig nu.
Ja, ja. Ja. Allt du vill- ja.
Jag behöver bara frågan, eller ordern. Jag behöver veta att du också vill. Allt löser sig, bara jag vet.
Nu. Lätt för dig.

år

Tid rinner mig ur händerna, för 365 dagar sedan slocknade livet för min vackraste Vilda. Brutalt mördad- den mildaste energi jag någonsin fått dela.
Det gör så ont, men inte ens döden är absolut när det kommer till kärlek. Jag gråter mycket och okontrollerat idag.
Men inte bara för min blomma utan även för allt annat också. Det är ok. Jag måste göra så ibland.

Det bor en inre panik i min såpbubblesjäl, och ibland så studsar den mot väggarna. När jag är hungrig, när jag är rädd. När jag saknar, så blir jag förtvivlad. Min kropp är inte skapad för att hantera allt det jag känner, jag blir vad jag känner. Det skadar mig ofta. Formar mig ibland.
Men jag orkar inte. Det finns ingen plats för mig att bryta samman, att gå sönder på, eller jo. Det finns, det finns överallt. Men när de platserna inte är de jag önskar, så finns de ju inte alls. Orden väger lätt idag, jag är i sorg, jag ska ägna mig åt den och inte något annat. 

tack för mig. 

zombie

Så griper den Enorma tag, runt ryggraden. Krävande, ettrig, uttömmande. Förintande.
Utan löften, full av kraft tappar hon mig på min. Denna Enorma trötthet.
Livet mellan böcker, livet mellan bladen, livet mellan önskan och verklighetens mallar.
Jag sover med öppna ögon, ni tror jag dansar för er men jag går i sömnen

lärd

-Solnedgångar har blivit så svåra att uppskatta. Vardagsmat liksom. De trasslar in sig i ditt hår och då fastnar mina tankar där istället. Du är mer än vacker, men du är. Du är svårslagen, omöjlig att hålla omöjlig att inte hålla.

(Men jag kommer älska dig, även om det blir min död eller till min död, jag kommer älska dig för jag har lärt mig hur man gör och hur jävla läskigt det än må vara- aldrig vill jag göra annat.)

maggio

-I love you. The day we met was a good day. 

Just a quick message and I start my day (at noon) smiling.
Foreversmiling. Hädanefter.

rör

Det finns teorier om att plötslig spädbarnsdöd drabbar barn som inte blir fysiskt kontaktade tillräckligt. Och det finns inga direkta mått, utan det är helt baserat på individ. Man kan inte göra rätt eller fel som förälder, för det finns inget facit.
Det är en sorglig tanke, som ändå är lite fin.
Rör vid varandra, annars väljer våra hjärtan att sluta slå.
Som om att de sade; nähe? var det inte mer i den här världen? då lägger jag av. 

Dessa hjärtan. Dessa underbara, rena hjärtan.
De har så mycket att säga oss och jag tycker det är dags för mänskligheten att börja lyssna till dem. 

hi G!

Once upon  time, there was a girl who only did things that made her happy.
The only time she wasn´t happy was when she forgot she only did things that made her happy.
The end.

bön

En gång bad någon mig om inget mer än en doft av mitt hår. Jag ba; glöm det, fiskorv.
Nu vet jag hur han kände och vad han menade.
Fast jag önskar annat, men vet ändå.

manin

Mani mani mani.
Manu.
Manu, en cirkusartist runt mitt lillfinger. Luftakrobat. Du fick ingen ny kärlek, du tog över hans. Men ändå, förblindad av tystnad, chock och sorg så vill jag kyssa mina läppar svullna med dig.
Ligga i en nattfuktig gräsmatta och viska min andedräkt i ditt ansikte. Är det ett år sedan snart? Är låset kvar? Jag hittade det inte när jag ville visa upp det. Hon trodde mig inte, nämligen. Att någon kunde älska mig så.
Men men, lilla pojke. Mani mani, midnattsblå mani. Fin nyans idag.