söndag 27 juli 2014

luxation

En armbåge ur led kan vara det mest osköna som hänt mig.
Jag klarar ingenting just nu och bryter ihop, ibland av smärta, ibland av uppgivenhet.
Och jag blir en extremt liten variant av mig själv, hjälplös - vad svårt livet är med bara en fungerande sida. Borsta mitt hår, mina tänder, klipp av mitt linne (alltså tung process att låta någon annan göra det). Skär min mat, vinkla allt till min fördel men först- kom på vad den fördelen är så du inte vinklar fel.
Men smärtan är värst, den är så obeveklig. Jag hålls medicinerad för att få bort de värsta topparna, den släcker mig. Och jag försvinner.
Bit för bit, jag försvinner.

Jag behöver omtanke.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar