krok

I gryningen beger jag mig iväg, beväpnad med spade och en plastburk jag tidigare haft bearnaisesås i. Lohmanders.
I gryningen beger jag mig iväg efter att ha pussat min äldsta på pannan och vi mumlat till varandra att jag snart är tillbaka.
I gryningen ger jag mig iväg och börjar leta, leta efter oskyldiga maskar att stoppa i min plastburk, och fler blev funna.
Det känns så barbariskt att slita upp dem från deras jordeliv, bara för att kroka fast dem, bara för att mina två små galningar fick idén att de vill fiska.
Så i gryningen, beväpnad med burk och spade, jagar jag mask och medan de fyller min burk och sitt syfte så reciterar jag det Sjunde Inseglet för dem.
Det känns rätt.

-Jag är döden!

-Kommer du för att hämta mig?

-Jag har länge gått vid din sida.

-Det vet jag.

-Är du beredd?

-Min kropp är rädd, inte jag själv. 

(Och du läste rätt.
Jag ska fiska!)