Bortom allt finns ändå bara du. Ett svagt, vibrerande minne- som att inte ta på sig glasögon eller linser på morgonen. Dimmig, men jag vet du är där. Du får aldrig dö, du ska leva för evigt. I mitt bröst, min ständigt flackande låga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar