64

-Får du panik? Ska vi andas tillsammans?
-Ja.
Så på rygg ligger vi och drar dem djupa och långa, handflatorna uppvända, tredje ögat inåtvänt.Mitt vänstra lillfinger mot hans högra och jag får ett svar när jag fyller lungorna med luft.
Svar som tar bort den ansträngning som plågat mig natten igenom och jag säger, när jag ryckt undan min hand till hans frågade blick:
- Det var som om att hela jag började existera just där våra fingrar möttes. Det var skrämmade och verkligt, min kropp kände en längtan efter honom och jag förnekade henne den. -Min kropp längtar efter dig.
Jag kan säga så, och han skrattar utan att visa tänderna, för han har lagt sitt huvud i mina händer.
På hotellet finns en fin korridor.

Where ever you are going, Im going your way.