61

Ibland så undrar jag om alla ledtrådar till mig inte leder någon vart. Jag är kanske som det där nystanet, man hittar aldrig början eller slutet, man bara tar tag i något mitt i och försöker få ordning i oredan. Och sedan ger man upp men man sparar ändå det där jävla nystanet alldeles för länge, för en dag så.. kanske? Kanske går det att få det som en enda lång, jämn tråd? Stoppar det i en låda och tar upp när man är förhållandevis uttråkad. Sedan ger man upp igen och tänker typ; snygg nyans, men det där kommer jag ju faktiskt aldrig att använda innan man mosar ner det i papperskorgen, inte ens källsorterat, och plötsligt är det återvinningen som får ta hand om skiten. Kanske är det så? Kanske är jag så?
Jag vet inte. Det känns inte.
Idag ska jag äta lunch med en beundrare. Han är aspepp, men jag tänker typ bara; åh, härlig pasta!

Det känns inte