54

Inget spelar någon som helst roll med den här handen i min. Alltså allvarligt, min lilla flamma- with you I struck gold. Jag blir nästan rädd, och paranoid, du hittar alla mina skrymslen och nyttjar dem. Du gillar att leka kurragömma i mig, jag älskar att du säger så. Hela du fyller mig, med fräknarna över din näsrot, eller dina väldigt perfekt nariga handflator som river mig. Hela jag kliar alltid, och du bara vet det så du rispar mig, mina muskelfibrer spelar där du drar förbi. När jag vaknar är du redan uppe och skäms inte ens att du bevakar varje del av mig.
Visste du att groparna vid dina nyckelben är perfekta att lägga små frusna hallon i? Har sagt det förr och säger det igen, så jävla udda-underbar. Du säger hoppa, och jag blir som en naiv fjortonåring som slutar tänka konsekvens och hopphopphoppar. Hela vägen fram.
Jag dog igår, verkligen dog, men du, du fyllde mig med luft på en gång, konstgjord andning har aldrig känts så äkta och jag är full. Full på dig och magiska små snören, vi balanserar på dem och leker cirkusartister.
Man behöver dö för att återfödas, man behöver återfödas hela tiden varje dag. Du kysser mina nakenheter, bara genom att landa din blick på mig. Och jag vill bara dansa, dansa med dig. Jag vet att jag får, jag vill att du gör, vill att du för. Be mig, be mig, be mig. Låt oss ta över världen, dansgolv efter dansgolv. Jag lämnade nyss din famn och nu längtar jag tillbaka, varenda liten por i dig speglar min och alla famnar jag lämnat var av längtan till dig. Det är vår, du kom så perfekt. Och jag är chockad, det du vetat hela tiden vet jag nu, jag är långsam ibland. Villar bort mig ibland, men du kysser min panna, hittar en ny vinkel vid min skuldra och viskar; det är ok, vår väg var aldrig lika spikrak som självklar. Det slår mig så hårt, det jag inte kunde säga förut, allt har varit en flykt, och jag trodde det var från dig men det var till. Du har lärt dig så mycket när du är på väg att förlora, vi skrattar åt att att man måste vara blind för att se. Rakt igenom mig, glittret har falnat och nu är vi stilla i en snökula som ingen skakat på, fast det är vackert och inte sorgligt. Inget spelar någon roll, annat än din hand i min. Allt har varit en flykt, jag säger det till dig och du hjälper mig om att övertyga mig att just så är fallet. Det är så skönt att inte springa längre.