fredag 9 maj 2014

62

Senaste tiden är det många ögon som griper tag i mina. Och Frida Khalos ord ringer i öronen.
Take a lover who looks at you like maybe you are magic.
Det är fint att ha fel ibland, vägen till svaret är väl precis lika upphetsande?
Är oinspirerad på ett tåg mot huvudstaden, men hjärtat är förväntansfullt och fyllt av längtan. Jag blir mött på stationen, så fånigt- men det är bland det finaste, att känna sig mött. Efterlängtad och ja, planerad. Min resa-iväg-ångest släpper, när någon väntar, för ryggraden minns fortfarande hur det är att veta att ingen kom. Att frysa, leta boende, leta ny resväg. Det är fint, att slippa undra. Jag är bortskämd med att bli mött, hämtad, lämnad, vandrad med. Jag går aldrig ensam. Det är så fint att jag gråter på tåget nu, herregud. Tack för all kärlek, den är min- jag känner det. Tack för att du hejar på det ljusa, skrapar bort det svarta mörker som påverkat mig. Du hjälper mig se sant, tusen tack.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar