Jag går sönder av alla nya intryck, det är underbart, det är som om att det hela tiden faller in så mycket nytt att det gamla i mig tvingas göra plats. Jag blir modig här, lägger boken åt sidan och spelar volleyboll i vattnet här. Jag mediterar på en stam över smält lava här, småpratar med den där lokala surfaren med dreads ner till midjan här. Soluppgångarna på stranden har jag missat, men nedgångarna är precis hos mig. Himlen blir silverfärgad ibland, här är filterfri skönhet med all karg, förstelnad lava som möter de mjukaste hibiskus.
Här får jag reda på att jag har flera molekyler i mina ögon än vad som finns i hela universum, har dansar rockorna i månskenet och jag samlar snäckskal jag inte kan behålla. Jag kan vara tyst här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar