58

Jag gjorde precis något som jag absolut inte var mogen för. Fucking onödigt, fucking dumt, fucking sorglig typ jag är. Det där  jag skrev häromdagen att det är lite skönt att skada sig själv, vad tänkte jag? När? NÄR är det skönt?
När i helvete är det skönt? Kanske efteråt. Everything will be okay in the end, if its not okay, it is not the end. Fyfan för mig. Jag är sämst. Jag vet det, varje dag vet jag om det, men att veta och att känna är så två skilda saker. Orkar inte. Vill dö. Eller äta tio kexchoklad, men då måste man vara hungrig och det har jag inte varit på hur jävla länge som helst. Hon tycker matematik är roligt, så vi skrattar åt vikterna 11,22 och 44. Men jag gråter lite inombords, för jag avrundar uppåt och kysser hennes fräkniga näsa. Jag kan inte låta bli att sugas in i de där hålen, skillnaden är att jag kan kliva ut ur mig själv nu, ett jag var dåligt men det finns en del av mig som är frisk och stark. Hon finns där, någonstans. Jag vill inte dö. Nej, jag vill bara inte leva längre. Jag kan inte andas när luften i mina lungor bytts ut till tjära.
Never good enough, inte ens där jag trodde att jag var allt som behövdes.