grepp

Halmstrån, är de där för mig att greppa? Det ligger en gåva i min ficka, ska jag slänga den eller spara? Är hoppfullhet pinsam eller onödog? Vacker? Jag känner aldrig så.
Han säger kom vi går men jag kan inte stå, han tar min underarm, lite för hårt så jag säger aj och stryker den.
Vi ska inte dansa ikväll, just nu känns det som en bedrift bara att vingla hem.
Jag hämtade något som vat vårat, det kändes tungt. Nu är allt mitt, alla små historier raderade och finns inte mer. Det var lätt, en kan vara stark och en kan vara osynlig. Instansade små silverspiraler och splittrade stjärnbilder som glimmat, delat på två. Kvarglömt någonstans och så vackert i min ficka. Jag tänker att allt flyter, jag glider med. Ibland gör det ont men ibland skrattar jag. Och ibland är jag bara trött, och som nu lite rädd.
Jag skriver för att se upptagen ut nu, insatt och utan tid. Ett litet blåmärke och glittrande medaljonger i fickan. Hade jag kunnat så hade bett om hjälp, men det finns ingen plats att rämna på. Så jag ör tyst och ler så stort, men vart fan ska jag sova?