40

Jag säger att han inte vet någonting om mig, han ser inte mig och han känner inte mig. Han vet inte mig. Jag slaktar kanske lite medvetet, driver lite för hårt för att han får skylla sig själv om han tar sig friheter. Vad menar han med att bry sig om mig, det är inte hans plats. Usch vad jag går på, usch vad jag tar ut mina känslor på fel plats. Usch vad han låter mig göra det, min tacksamma lilla slagpåse. Men han är skyldig mig det, han har förstört mig. En gång. Han och hans iskalla tidsuppfattning gjorde att jag tappade min. Fattning. Det var länge sedan.
Han sträcker ut en hand mot mitt lockande glitter, jag välkomnar den. Kom, kom lilla hand. Och när han nästan rör mig, nästan tränger in där i min ytspänning så vänder jag huden ut och in, min svidande insida fräter bort huden på hans trånande fingrar och stanken av bränt kött fyller hela vår sfär.
Sedan svalkar jag honom, med lätta läppar kysser jag knogarna till frälsning. Såja, såja. Och han klappar mig som en älskad liten kattunge, jag blir en boll av purrande nöjdhet.
-Du är så fin. 
Det är då jag säger att han inte vet någonting om mig, att han inte kan säga en endaste sak om mig. Jag skrattar samtidigt, kanske för att visa honom hur patetisk han är som i några sekunder trodde att han hade mig figured out. Jag vet att du inte ser mig väser jag så vackert att det blir en viskning.  Kör ner mina fötter i skorna som Gene Simmons skulle avundas och glider spårlöst vidare.
Och kanske skulle det stanna där, om jag hade valt att låta det göra det men:

Blåögd och charmerande. En av mina favoritställningar hos dig är när du sitter som i typ fosterställning med knäna uppdragna under hakan och funderar på något. Då har du rustningen på men ser samtidigt så skör ut. Glasängel är du, tusen bitar på marken eller okrossbar. 

vibrerar i min ficka. 

Äh liksom. ÄH!