Jag har legat i sängen hela dagen.
Jag är fortfarande sjuk.
Jag har inget att säga, jag har ingen känsla. Jag tror han har distans till mig ikväll, jag tror han träffar henne snart. För att fylla ut, efter mig.
-Blir du inte svartsjuk?
Vi har pratat om svartsjuka mycket den sista tiden.
Jag blir inte svartsjuk. Om det hugger i hjärtat så släpper det fort.
Du blir inte svartsjuk för du släpper inte in.
Det är vad han säger till mig.
Men jag vet inte, vad är det man blir svartsjuk PÅ liksom? Vad är det som man ska känna? Det jag har fått försvinner inte för att någon får något annat.
Jag är mera rädd än svartsjuk.
Men man är aldrig modig om man aldrig är rädd heller.
Han blir svartsjuk ibland.
Svartsjukan är rädslan mellan dina rader. Du känner inget vemod om min önskan var en annan?
SvaraRaderaRadavstånd 1.1. Det ser 'rätt' ut men känns fel. Jag är inte distanserad. Min sanning är djupare än någonsin när jag tror att den sårar dig. Jag vill aldrig det.
Du är trött idag, sjuk. Du är vacker som människa. Jag vill ta hand om dig. Stryka ditt hår och bakåt, och med nagelns baksida massera din hjässa. Där finns inte jag. Men det är ok. Om ABW är ABW har jag inget att oroa mig för.
Du äter människor, eller gjorde. Mitt eget spel visar ögats felmarginal. Alla är pjäser, men vem är spelherre? Ord är bara ord.
Jag tvivlar. Ditt värde är större än ett alternativ, tanken på dig med. Var inte orolig jag ska sakna dig istället.