söndag 9 mars 2014

lästid

Jag skulle skriva något precis men glömde vad det var.
Jag läser väldigt mycket, sedan det här året började har jag hunnit med åtta böcker, slog upp den nionde precis nu. Barnen har somnat, det är väl vad man kan kalla min vecka. Ypperlig tid för läsning, bor mitt i ett renoveringskaos så jag sitter på min soffa och vilar fötterna på sängen.
Det är mysigt att ha soffan precis i anslutning till sängen, praktiskt när något av barnen, i synnerhet sjuåringen, drömmer mardrömmar, då bäddar jag till henne där och hon ligger ändå bredvid mig.
Det är viktigt för henne att få känna sig stor ibland.
Då vill man inte dela säng med sin mamma, även om hon på morgonen alltid kryper ner till mig.
Så har det alltid varit.
Barnen älskar sin pappa, men på morgonen är det alltid mig de velat dela kudde med.

Jag kom på vad jag skulle skriva.
Det var några citat och en del ur boken jag avslutade.

"Jag saknar henne fortfarande"
"Eller så är det minnena efter henne som du saknar, mer än Johanna som person?"
Jag blir tyst och sorgsen. Så har jag aldrig tänkt på det tidigare. Den Johanna som jag en gång kände finns kanske inte längre. Det är bara minnena efter oss som blir kvar. Resten är borta för alltid. Hon är någon annan nu.
Oåtkomlig. Jag kommer inte kunna lita på vad hon säger, aldrig mer. Hennes ursäkter känns beräknande, som om de har en underström av något annat i sig än att försöka ställa saker till rätta. Hon är kalkylerande. Jag vet att jag måste hålla henne på avstånd i fortsättningen.


...

Jag känner mig ensam när jag går och lägger mig och undrar om jag någonsin kommer att få vara hög på en annan människas doft igen.


Kanske inga speciella citat egentligen, men de berörde mig där och då.
Kärleken passerade här en gång - Peo Bengtsson.
Du Peo, jag läste Mannen utan ryggrad tidigare. Jag älskade den. Gillade den här, men älskade den. Jag har redan gett den som boktips till kanske fjorton personer. Jag överdriver inte, jag diskuterar egentingen inte ens böcker med så många, men jag har inte kunnat hålla mig från att dra upp ämnet.
Hoppas folk läser. Det känns som om att om det händer kommer folk per automatik få ett lager ytterligare förståelse för mig.
Och kärleken känns så självklar men svår.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar