Jag har varit med mina barn på en kryssning, ett och ett halvt dygn av att bara fokusera på att vara med dem, finnas med dem, läsa dem och slappna av med dem.
Han har funnits så mycket ändå, i min hand, i min ficka i min telefon. Kantat allt som jag tänkte att han skulle sluta med.
Vi ska vara vänner bara.
-Kan du vara min vän, bara?
Det är faktiskt vad han kommer må allra bäst av, det är det bästa möjliga vi kan få ut av vår relation.
Även om jag vill lägga till ett 'nu'. Det är det bästa för nu.
Jag är yr.
Kanske har jag fått en hjärnskakning. Det susar i öronen efter att jag fått en resväska full med finlandsfärjealkohol smälld mot mitt vänstra öra.
Allt är ologiskt och jag är full med sus i huvudet.
Som en evighetsvibrerande mobiltelefon.
Men jag ska inte somna inte än.
Han somnade.
Upprörd för mina ordval. Jag läser om vår text.
Jag är inte ok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar