onsdag 12 mars 2014

4

Jag är så färdig med att känna såhär.
Det slog mig att smärtan i mitt bröst har totalt slagit ut de vågor av lycka som tidigare blivit frambringade. Jag är så färdig med att sitta framför honom och jag vet inte, ha allt att säga, för att dagen ska avslutas med att han resolut berättar för mig att han får besök på kvällen.
Jag vet vad det betyder när han säger 'besök' precis som jag vet vad det betyder om han berättar att han 'har planer' eller 'är bortlovad'.
Att det är en värld jag inte ska ta mig in i, att det är en värld jag inte ska störa honom i. Inte höra av mig inte finnas inte kontakta, inte vara.
Vi är ojämna, det är vi och kommer alltid vara. Men han märker inte att jag inte stänger av honom när jag är i mitt, men kanske är det något jag måste börja med. Strypa.
Kanske kommer vi fortsätta prata och kommunicera med varandra, vad vet jag. Jag känner lite idag att det inte spelar mig någon som helst roll.
Jag måste fokusera på lyckan och min familj.

Igår var jag i ett stall med mina två barn, det var magiskt. De älskar hästar, barnen, och ibland känns det som om att jag har två hästar med mig överallt istället för två döttrar. Det galopperas överallt i vår familj, kom mamma var en häst! mamma, du är våran skötare. mamma, ska vi leka med hästarna?
Han bad mig ta 100 bilder och sedan sa han att han ville träffa mig dagen efter för att vi skulle smälta mynt på spårvagnsspåret. Jag blev glad och såg fram emot det.
Idag är det den där dagen efter men jag vill aktivt välja bort honom. Vill inte. Känner inte för att göra mer saker med honom, saker som blir fina och specilla varma minnen i mig.
Jag trivs inte längre med att han har fått tillgång till mitt inre, kan man avhysa någon därifrån? Vill jag det varje dag eller vill jag bara det nu?
Han har frågat mig en gång om jag var sociopat eller underbar. Anklagade mig för det första, såg mig som det andra. Jag tänker att det inte bara är jag som är sociopat, han är det. Psykfall eller jävligt elak.
Kanske inte nödvändigtvis mot mig, men mot sig själv.
Han älskar (med) henne och mår dåligt ibland. Jag måste ta mig själv ur deras ekvation, då blir han lycklig. Då blir hon ännu lyckligare.
Vad är vackrare än jämlik kärlek?

Jag är färdig, jag vill vara klar. Jag vill vara fri och jag vill göra om det här året. Sudda ut bara, göra om och plocka bort bitar. Eller så vill jag ingenting, men att allt ska vara ett ingenting.
Jag vill inte dö, jag vill bara inte finnas hela tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar