21

-Vi kysstes igen, dumt, jag ville inte egentligen.
Det smular sönder mig, han får säga vad han vill- uppenbarligen är hon så ljuvlig att det inte går att stå emot.
Sedan spelar kärleken oss emellan (på en gräsplätt på en ny plats) inte någon roll.
Hon söker honom hela tiden och som en utspilld skatt låter han henne hitta varje liten gnistrande bit.
-Men ber du mig rymma med dig och barnen så gör jag det, jag gör det direkt- jag älskar dig.
Vi pratar om svartsjuka på hans balkong.
Försiktigt. Läser om det i en bok.
Han har förbjudit mig den känslan även om han älskar när den bränner i mig.
Jag svalkar mig med hans närhet. Den är min, den tillhör mig.