14

Solen skiner på mig genom bilrutan, jag är på väg till Stockholm med familjen för att träffa barnens gudföräldrar. Och för att ta en retreat. Odla. Promenera. Existera. Prata med henne. Skratta och ångestfritt dra djupa andetag.
För två veckor sedan gick jag sönder när han lindade in henne i kärleken, tusen bitar av mig utspridda på ett dansgolv.
Hans djupa kyssar och deras fastlåsta blickar- jag är pulvriserad.
Var.
Kanske var jag skyldig honom att gå sönder helt och fullt?
Kanske var jag tvungen även för egen del, gå sönder och varsamt välja de bitar som skulle foga mig samman.