99

ibland är jag är jag rädd att erkänna det men du såg alltid igenom mig. det var obekvämt och oönskat, min mask, mitt skådespel, mitt glitter, det hade jag jobbat på i en evighet. det falnade i din närhet men ändå var jag aldrig så strålande. det var skrämmande att jag hade dig i handen för att vara mitt vackraste jag, att i ett par sekunder se mig genom dina ögon gav världen en overklig nyans. för mycket att förlora. för stora hål att laga. för grova maskor i nätet med för stora sjok av mig som föll igenom, föll igenom och landade i dina varsamt kupade händer.

det kommer ingen förklaring om kärlek, älskade tvilling. helt och fullt, intertwined. i en evighet, då, nu och för all tid.