98

ÖppnaSomnar i strålande sol 0820, vaknar nu 0843.
Känns som alla förutsättningar i världen att överleva även denna dag, herregud.
Livet, hej livet.
Absurdheten i att springa på en av de allra största kärlekarna (av feghet aldrig agerad på) när han står och tokdansar på ett lokalt dansgolv, känna hur fjorton år inte alls finns, jag är nitton och han är framför mig. Jag är 33 och får världens längsta kram, vi dansar, vi skiljs åt, han söker upp mig.
-Det är så jävla galet att se dig och om jag inte berättar det här nu så gör jag det aldrig. Jag var så sjukt kär i dig!
Säger han, till mig. Och jag känner bara att kärleken alltid går åt båda håll, tänk om vi bara sagt något! Jag skrattar, jag trippar. Det skulle varit min svensexa, jag skulle avguda dig. Du skulle få allt, du skulle få hela mig. Får jag andas dig, får jag klä mig i din doft?
Kom vi dansar fotsulorna blodiga, jag älskar dina öron, nej jag menar ögon.
Och jag skrattar, han är full. En åtta på en elvagradig skala enligt egen utsago.
Jag lägger mina händer runt hans ansikte när vi skiljs åt, han fattar mina handleder. Närheten mellan våra ansikten är skrämmande, jag vet hur hans kind känns och hans försiktigt återkommande läppar mot min hals tunna hud.
Vi ska inte kyssa varandra, men de bästa av kyssar är de som byts mellan ögon.
Tänk att jag mötte honom.
Känns så mycket mer än bara en listad händelse, underbara overklighet. Jag behöver min öljett för denna tessballong svävar snart iväg.