De allra första stegen är inte steg, men de är tagna nu. Jag känner mig så otroligt lugn i det här även om det blir sex månader nu- sex månader av längtan och väntan, så är den första biten avklarad. Jag tänker att ödet har spelat mig rätt, att alla vägvisare jag mött har pekat åt samma håll, jag tänker att jag kanske ser det för en gångs skull och rör mig ditåt. Lugn och nervös, förväntansfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar