rot

Jag stal en rot när jag var på Hawaii för ett par månader sedan, väl planterad såg den mest ut som en erigerad grön penis som stack upp ur en gul kruka.
Men jag vårdade den ändå ömt, med kärlek, vatten och massor av solljus. Jag pratar med växter, pysslar om dem och håller koll på dem, låter dem veta att de är sedda.
Nu har jag en palm i miniformat i mitt fönster och varje gång jag ser de nyfikna bladen sträcka sig åt alla håll och kanter så kan jag inte låta bli att minnas hur det gick till just den där kvällen när jag fick tag på plantan, under det plumeriaträd jag så ofta satt och mediterade. Så många gånger fick jag svaret på livet, universum och allting. Frågorna var olika men svaret, svaret var alltid samma person.
Nu ska jag åka bort igen och kommer inte kunna vårda min vackra planta och jag är rädd att hon ska vittra bort.
Jag vill ha en plantvakt men det finns bara en person jag kan be, bara en person som ens kanske skulle börja förstå kärleken jag kan känna.
Och honom kan jag inte be om något mer.
Honom kan jag inte be om något alls längre.