Ibland är det svårt och jag letar febrilt efter min hejarklack. Var är dem? Var är blondinerna med pompoms och glada hejarop, med kort kjol och käcka ramsor? När kommer de inrusandes hit till biblioteket och liksom.. kör en show för mig? Så att jag inte bara förstår alla regler för andragradsekvationer och rationella exponenter, alla regler för alla irrationella och imaginära tal.
Jag vill inte! Jag vill bada bland mina kanelbullar istället, tänker jag, och vräker (innan jag skrivit detta) i mig tio stycken.
Jag undrar, sa flundran... om gäddan är en fisk.
Om femton minuter får jag ta en liten paus, och då behöver jag gå en promenad och köpa ett rutigt block, för mitt är slut. Det är glamouröst detta liv. Hej å hå. Hej å hå.
Fast det är underbart också, och inatt somnade jag som ett frimärke mot Hans bröstkorg, occh han fick hålla i både sig och mig ordentligt för att vi inte skulle falla ur soffan. Det var mysigt.
Nackspärrigt.
Men mysigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar