Det är varken en nyhet eller en hemlighet.
Jag lever mitt liv i moduler. I små boxar, där jag samlar allt som har med allt att göra.
Och nu är jag nervös, med ett tickande hjärta, då två av de allra största modulerna i ett första steg, skall sammanfogas.
Han ska få träffa dem.
Im completley yours viskade han.
-Im a third yours, svarade jag.
Hela dagen har vi legat på en solig fotbollsplan han och jag. Ätit jordgubbar, viskat saker som bara förälskade viskar till varandra. Värmt oss mot varandras kroppar. Somnat i 20 minuter, följt av hångel i hundra.
Mediterat under ett sagoträd.
Sedan var vi redo. Eller jag. Jag var redo. Han hade länge väntat på min inbjudan.
En box mindre.
När man levt sitt liv så länge, enligt en mall som varit så trygg, är det läskigt med sammanfogning. Men jag tror jag klarar det.
Klara. Färdiga. Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar