Det känns så meningslöst att den klaraste lysande stjärnan, falnar. Vad var meningen då, med taggtråden jag virade runt min mun, med de svidande repen runt mina handleder, med de blanka läderremmar jag band mig med?
Var inte dealen att han skulle få vara lycklig och det var med mina tårar vi skulle betala? Med min smärta, med min tomhet, med min sorg? Kom vi inte överens om att han skulle få skratta från djupet av sitt hjärta, att hans helhet skulle cementeras och att hans själ skulle dansa när han log?
Vad var meningen med allt om han inte är lycklig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar