ström

Ibland vill han fiska och då sätter vi oss typ hundra meter från lägenheten. Jag fiskar inte, jag sitter på en skitobekväm liten förstenad stubbe och läser något kvasikulturellt. Eller om människokroppen.
Han kör fullständig fiskarutrustning. Gummihängselbyxor, speciella skor som kan gå på hala havsbottenstenar, naturjacka och flugfiskespö. I bröstfickan finns någon slags schweizisk armékniv. Så otroligt töntig att han blir attraktiv.
Jag kan inte hålla mig för garv när han står där mitt i Motala Ström och svingar med fiskespöt.
Folk stannar och fotograferar honom.
Han säger att det är galet, han vet människor som åker i flera timmar för att flugfiska, han behöver bara gå ut genom ytterdörren.
Livet är bra för honom nu.
Här, i Norrköping.