Plötsligt en dag så... så bara.. bryr man sig inte längre.
Man slutar liksom.
Man går med håret klistrat mot kinderna, och byxor som egentligen aldrig varit ens egna. I rosa, blommiga sneakers och ett hår som på senare tid mer liknat sockervadd är något mänskligt.
Och man kommer på, att oj! Vad länge sedan det var nu, sedan jag tänkte på det där som sved så hårt.
Så tänker man; Jag ska tänka lite på det sen.
Så glömmer man bort det. Kanske för att sekunden man sätter nyckeln i låset blir man nedbrottad av en galen, naken, franskfödd tysk. Och man ba; bonjour!
Och han ba; mon ange.
Sedan kanske jag också blir naken helt magiskt och vi ligger i hallen och, tja, sen gjorde vi inte så mycket mer den kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar