fredag 13 mars 2015

370

Det var aldrig min tanke att jag skulle känna mig så naken, men det gjorde jag.
Naken och något nytt. Älskad. Det kände jag mig, onekligen. Älskad in i minsta lilla kvark, i varje form.
Jag tänker tillbaka, det är svårt för det gör ont.
Älskling,du.
Det finns så mycket jag vill säga dig. Tacka dig för, hålla om dig, älska dig likvärdigt tillbaka, på en nivå jag förmår.
Men idag, när jag fattar en helt ny hand längst med Drottninggatan, när jag trycker in en kod till hans lägenhet så har livet börjat om.
Hans tankar vävde mina vingar, så jag hoppade aldrig- jag flög. Jag flyger. Och hemma blev där han är, så hemma är Berlin just nu, men Norrköping på söndag.
Och jag längtar, längtar mig trasig tills att han öppnar sin ytterdörr där jag tejpat upp ett hemligt meddelande på ett hemligt språk.
All plats jag fått i mitt eget liv helt plötsligt.
Det är tacksamt. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar