listat

Ännu en helg som boostat mig med energi för kommande vecka. Matematiken, hur trött jag än är på att öppna denna gudsförgätna bok, blir lättare när jag har så många stunder av energiutbyte i minnet.
Fredagen:
När jag som bäst sitter och pluggar dundrar min fina hjältinna in genom min ytterdörr, slänger följande över mina böcker: chokladpraliner, vanilj-chai, päronbiskvier och en tårta. Det är bestämt att jag behöver en pluggpaus, hon trycker i mig allt och sockerstinn blir jag även kidnappad till en mindre shoppingtur.
Barnen hämtas tidigt, vi väntar in min fina vän B för tjejkväll med pizza, choklad och lite spel. DansTV-spel. När barnen vid nio somnat så fint, kryper B och jag upp i varsitt hörn med fanta i lyxglas och varandras sällskap. Vi pratar långt efter midnatt, innan hon går hem till hundar och man. Min telefon ringer och jag lägger inte på förrän efter halv fem.
Lördagen:
Riddarspel på en liten gård på Vikbolandet, självklart inleds detta med att jag åker till fel gård i fel län, men vad är en liten omväg egentligen? Barnen sjunger i baksätet och jag stämmer in. Vi njuter av en strålande septemberdag och när vi är på väg tillbaka hem, blir vi spontant inbjudna till en grillfest med lådbilsrace. Solen har gått ner sedan länge när vi trötta kryper ner i sängarna.
Söndagen:
Min danspartner har hittat mig, det är med honom jag haft de nattliga samtalen, han som kände mig en gång fast inte alls. Och han säger att han kommer till mig, vart jag än befinner mig. Vi åker till ett slott i närheten av mitt hem, jag sitter i min baklucka när han fångar upp mig i världens tryggast famn. Det är lustigt, att fjorton år gamla kroppsminnen kan vara så tydliga. Han fångar mig, alltid. Han stöttar mig, lyfter mig och inte nog med det, lyfter fram mig. Vi är balett, han och jag. Vi är det i allt vi gör.
Vi går tre varv runt slottet och pratar om allt vi genomlevt, med varandra men även utan. Vi minns ridåer som fastnat på parisoperan, vi skrattar åt minnet till den gången vi blev inropade sju gånger för att ta emot applåder. Han dansar än. Det är en värld jag börjat tappa greppet om.
-Jag är så glad att du är här!
-Men ja, det är verkligen fint väder idag!
Det är så mycket skratt och skönhet.
Den här helgen, den var tvungen att skrivas ner, för jag kan inte fånga den, känslorna har runnit över och jag kan inte sluta le.